| 68 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
|
2 |
Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
|
3 |
Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
|
4 |
Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
|
5 |
Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
|
6 |
de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
|
7 |
en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
|
8 |
Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,
|
9 |
då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
|
10 |
Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
|
11 |
Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
|
12 |
Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
|
13 |
»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
|
14 |
Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
|
15 |
När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
|
16 |
Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
|
17 |
Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
|
18 |
Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
|
19 |
Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
|
20 |
Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.
|
21 |
Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
|
22 |
Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
|
23 |
Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
|
24 |
så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
|
25 |
Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
|
26 |
Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
|
27 |
Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
|
28 |
Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
|
29 |
Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
|
30 |
I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
|
31 |
Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
|
32 |
De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
|
33 |
I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,
|
34 |
honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
|
35 |
Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.
|
36 |
Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
|