| 90 Kapitlet |
1 |
En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
|
2 |
Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
|
3 |
Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
|
4 |
Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
|
5 |
Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
|
6 |
det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
|
7 |
Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
|
8 |
Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
|
9 |
Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
|
10 |
Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
|
11 |
Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
|
12 |
Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
|
13 |
HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
|
14 |
Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
|
15 |
Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
|
16 |
Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
|
17 |
Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
|