| 4 Kapitlet |
1 |
Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen.
|
2 |
Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig.
|
3 |
Då trädde frestaren fram och sade till honom: »Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd.»
|
4 |
Men han svarade och sade: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'»
|
5 |
Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur
|
6 |
och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'»
|
7 |
Jesus sade till honom: »Det är ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'»
|
8 |
Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet
|
9 |
och sade till honom: »Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.»
|
10 |
Då sade Jesus till honom: »Gå bort, Satan; ty det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'»
|
11 |
Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom.
|
12 |
Men när han hörde att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog han sig tillbaka till Galileen.
|
13 |
Och han lämnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sjön, på Sabulons och Neftalims område, och bosatte sig där,
|
14 |
för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
|
15 |
»Sabulons land och Neftalims land, trakten åt havet till, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen --
|
16 |
det folk som där satt i mörker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.»
|
17 |
Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.»
|
18 |
Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.
|
19 |
Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till människofiskare.»
|
20 |
Strax lämnade de näten och följde honom.
|
21 |
När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.
|
22 |
Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.
|
23 |
Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket.
|
24 |
Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama; och han botade dem.
|
25 |
Och honom följde mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från landet på andra sidan Jordan.
|