| 2 Kapitlet |
1 |
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
|
2 |
Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
|
3 |
Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
|
4 |
Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
|
5 |
för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
|
6 |
Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
|
7 |
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
|
8 |
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
|
9 |
Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
|
10 |
Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
|
11 |
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
|
12 |
Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
|
13 |
I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
|
14 |
»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»
|
15 |
När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
|
16 |
Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
|
17 |
Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
|
18 |
Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
|
19 |
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
|
20 |
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
|
21 |
När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
|
22 |
Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
|
23 |
enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
|
24 |
så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
|
25 |
I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
|
26 |
Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
|
27 |
Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
|
28 |
då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
|
29 |
»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
|
30 |
ty mina ögon hava sett din frälsning,
|
31 |
vilken du har berett till att skådas av alla folk:
|
32 |
ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
|
33 |
Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
|
34 |
Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
|
35 |
Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
|
36 |
Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
|
37 |
och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
|
38 |
Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
|
39 |
Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
|
40 |
Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
|
41 |
Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
|
42 |
När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
|
43 |
Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
|
44 |
De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
|
45 |
När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
|
46 |
Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
|
47 |
och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
|
48 |
När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
|
49 |
Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
|
50 |
Men de förstodo icke det som han talade till dem.
|
51 |
Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
|
52 |
Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.
|