| 2 Kapitlet |
1 |
På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
|
2 |
Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
|
3 |
Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.»
|
4 |
Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.»
|
5 |
Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.»
|
6 |
Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
|
7 |
Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden.
|
8 |
Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så.
|
9 |
Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
|
10 |
och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»
|
11 |
Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
|
12 |
Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
|
13 |
Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
|
14 |
Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
|
15 |
Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
|
16 |
Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»
|
17 |
Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.»
|
18 |
Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»
|
19 |
Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»
|
20 |
Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»
|
21 |
Men det var om sin kropps tempel han talade.
|
22 |
Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
|
23 |
Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
|
24 |
Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
|
25 |
och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
|