| 6 Kapitlet |
1 |
Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».
|
2 |
Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.
|
3 |
Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.
|
4 |
Och påsken, judarnas högtid, var nära.
|
5 |
Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?»
|
6 |
Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.
|
7 |
Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»
|
8 |
Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:
|
9 |
»Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?»
|
10 |
Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.
|
11 |
Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava.
|
12 |
Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»
|
13 |
Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.
|
14 |
Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»
|
15 |
När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.
|
16 |
Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön
|
17 |
och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem;
|
18 |
och sjön gick hög, ty det blåste hårt.
|
19 |
När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta.
|
20 |
Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.»
|
21 |
De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.
|
22 |
Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena.
|
23 |
Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen.
|
24 |
När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus.
|
25 |
Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?»
|
26 |
Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.
|
27 |
Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.»
|
28 |
Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?»
|
29 |
Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.»
|
30 |
De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du?
|
31 |
Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'»
|
32 |
Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen.
|
33 |
Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.»
|
34 |
Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.»
|
35 |
Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.
|
36 |
Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.
|
37 |
Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
|
38 |
Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig.
|
39 |
Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
|
40 |
Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.»
|
41 |
Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.»
|
42 |
Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?»
|
43 |
Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan.
|
44 |
Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
|
45 |
Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.
|
46 |
Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern.
|
47 |
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv.
|
48 |
Jag är livets bröd.
|
49 |
Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.
|
50 |
Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.
|
51 |
Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.»
|
52 |
Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?»
|
53 |
Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.
|
54 |
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
|
55 |
Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.
|
56 |
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom.
|
57 |
Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig.
|
58 |
Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.»
|
59 |
Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
|
60 |
Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?»
|
61 |
Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten?
|
62 |
Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? --
|
63 |
Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.
|
64 |
Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.
|
65 |
Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.»
|
66 |
För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.
|
67 |
Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?»
|
68 |
Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
|
69 |
och vi tro och förstå att du är Guds helige.»
|
70 |
Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.»
|
71 |
Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
|