5 Kapitlet

  Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,  

  och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt». Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet Förmaningar att undfly mörkrets gärningar och vandra såsom ljusets barn. Äkta makars plikter mot varandra.  

  Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,  

  ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.  

  Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.  

  Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.  

  Haven alltså ingen del i sådant.  

  I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.  

  Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.  

  Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.  

  Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.  

  Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;  

  men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.  

  Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»  

  Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;  

  och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.  

  Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.  

  Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,  

  och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,  

  och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.  

  Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.  

  I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;  

  ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.  

  Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.  

  I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne  

  till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.  

  Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.  

  På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.  

  Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,  

  eftersom vi äro lemmar av hans kropp.  

  »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» --  

  Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.  

  Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.