3 Kapitlet

  Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida.  

  Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden.  

  Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud.  

  När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.  

  Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;  

  ty för sådant kommer Guds vrede.  

  I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem.  

  Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;  

  I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar  

  och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne.  

  Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla.  

  Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.  

  Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta.  

  Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.  

  Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.  

  Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.  

  Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.  

  I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren.  

  I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.  

  I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.  

  I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.  

  I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan.  

  Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor.  

  I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus.  

  Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.